VARDAG

Har som smått börjat komma in i vardagen här nere & trivs himla bra i min nya lägenhet, skönt med närheten till allt! Kom ner med tåget sent i tisdagskväll & har mestadels hängt på jobbet sedan dess. Har passat bra när jag själv kunnat styra över raster & kunnat matcha med Sallys rast- & lunchvanor (vill ju att donnan ska trivas). Efter måndagen på jobbet kände jag att en heldag för bara plugg var ett måste. Har ”betat” av en hel del & i morgon är jag åter på jobbet igen. Passar på att försöka jobba lite mer nu i början av kurserna för att sedan trappa av när tentorna närmar sig i oktober. Trivs superbra & har redan hunnit med personalfest, ett event i Hagaparken som ICA sponsrat samt fått en fin inblick på de flesta avdelningar i butiken! 

För övrigt kör jag på med morgonpass i vanlig ordning. Har blivit distanser runt 10 km i 5 minuters tempo enligt restriktioner under veckan. Som intervaller har jag avverkat 150 meter backe x 10 i lördags senast. Är sugen på att trappa upp intensitet & varaktighet på dessa naturligtvis men tar både förkylning & skada på allvar. Senast igår innan jobbet blev en morgonrunda lite längre än väntat på grund av att jag sprang riktigt, riktigt fel. Började i hagaparken strax före 06:00 på morgonen & insåg efter en dryg timma & 13 km när jag såg skylten ”ropstens båtklubb” att jag sprungit rejält fel. Genom google maps tog jag mig vidare via universitetet & åkern där ”bellmanstafetten” går av stapeln hemåt igen. 17 km senare var jag hemma & vände för att sedan kliva in på ett morgonmöte svettig & ombytt till arbetskläder 07:30. Typiskt mig, men såklart i tid, no matter what. 

I helgen har tjejmilen samt terräng DM gått av stapeln, något som jag försökt att inte tänka på allt för mycket. Bäst är att avstå tills vidare för att undvika att skadan inte läker i rätt takt, men är lättare sagt än gjort. Bara vetskapen om att jag är fullt kapabel till att genomföra loppet räcker för att trigga mig trots att det skulle innebära ett sämre resultat för egen del. Tidigare var jag inte villig att tävla när jag kände att jag inte skulle göra en bättre miltid än ”normalt”. Numera är jag glad för att bara kunna träna varje dag obehindrat & att få uppleva känslan efter målgång. Att min fot är på bättringsvägen är det inga tvivel om, känns bra efter samtliga pass. Återstår att se hur utveckling ser ut när jag börjar springa i ett högre tempo. 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s