Slutspurt

Idag är det tisdagen den 13 september & enligt de mätningar som gjorts på krabaten är det fem eller tio dagar kvar till beräknad födsel, vi är alltså inne i vecka 39 eller 40. Hur man än räknar fram & tillbaka i kalendern & gör mätningar kommer jag dock aldrig riktigt veta eftersom foster efter vecka 20 växer väldigt olika. Vi gjorde vårt första ultraljud i vecka 27 nämligen. Oavsett vad följer den sin kurva & kikar den ut när den känner sig redo & det är väl huvudsaken. Aningens jobbigt att inte ha en aning om det kan vara i morgon eller om tre veckor dock. Känslan säger mig att det lär dröja till 25-28 september, men återstår att se! Var hos barnmorskan igår & konstaterade att h*n är fixerad & redo, jag tycker själv att magen står för högt upp men tydligen så är det nog så pass trångt & vältränat där nere vilket kan göra att magen aldrig kommer sjunka före förlossning, mest troligt inte.

Har ägnat de senaste dagarna åt jobbet & renovering under kvällarna. Träningen som blivit av är de promenader jag fått tillsammans med vovvarna vilket har räckt som det känns just nu. Avverkade en sista resa till Stockholm för ett möte tisdag-torsdag & är nu sedan barnledig vilket innebär mer tid för att vila & ladda upp inför vad som komma skall. Ligger för närvarande faktiskt & drar mig i sängen, lite lyx att ligga kvar när Simon går ner på jobbet strax före sju. Idag känns det faktiskt som det är dags att packa bb väskan & införskaffa det sista som kan tänkas behövas i form av napp, blöjor etc. Varken jag eller Simon har varit speciellt hetsiga med den biten även om det nu är dags när som helst!

Ett förlossningsbrev är också skrivet, även om jag nu själv kan ifrågasätta den biten. Allt beror ju på förutsättningarna när man väl ska in för att klämma ut sin lilla juvel. Jag förlitar mig på sjukvården & tänker i den mån det är möjligt inte ta någon smärtlindring i huvudtaget. Tror att det i mitt fall känns bättre att ha kontroll & känna smärta snarare än att inte göra det. Har aldrig fött ett barn men under längre tid handskats med diverse brutna ben & fötter utan att det känts som ett större problem, smärta är ju i detta fall naturligt. Det som skrämmer mig är risken för att jag skulle sövas ner & förlora kontrollen av någon anledning, något som jag minns från akut operation av min brutna höft för två år sedan.

För övrigt tog vi igår flera fina bilder på mig, Simon, magen & vovvarna. Hade inte tänkt det först men kom sedan på för en vecka sedan att jag säkerligen skulle ångra mig nu när denna graviditeten blivit så förhållandevis kort. Blir ett fint minne att rama in & sätta på väggen i huset. Cred till Sandra Sjunnesson som är så otroligt duktig på det hon gör med kameran!