INTE ETT LÖPSTEG

Blir inte riktigt klok på min fot i dagsläget. Tråkigt nog tyder allt på att något är ”trasigt” där inne då svullnaden blir värre vid minsta lilla åverkan. De få löpsteg jag prövat mig på har inte direkt varit av bästa slaget. Blir till att besöka läkaren väl på plats i Stockholm igen där jag numera är skriven. Nog är det trist men samtidigt något helt naturligt i en löpares vardag. Lyssnade i vanlig ordning på ett avsnitt av marathonpodden med Petra Kindlund igår på morgonpasset & fick lite hopp i all förtvivlan. Är många duktiga löpare som bevittnar längre perioder av skador som menar på att de är oundvikliga när man tränar på en högre nivå med ambitioner om att ständigt utvecklas. Med det kommer också den svåra balansgången att lära sig känna vilka ”onda ting” som ska lyssnas på mer eller mindre i frågan om krämpor & liknande i samband med träning & tävling. Erfarenhet ger lärdom helt enkelt, tur jag har några år på mig! 

Så med andra ord tränar jag på enligt schema (det vill säga varje dag, förutom ”tung” vecka där det är en vilodag inlagd) men kör alla pass alternativt. Igår blev det en timma på crosstrainer från morgon för att sedan avverka ett spinningpass på eftermiddagen. I morse stod jag återigen på crosstrainern för att senare avverka rehabövningar 30 minuter. Kan helt klart säga att det känns ”mediokert” men man kommer trots allt faktiskt in i det hela. Ser fram emot lite tuffare längre intervaller på cykel & ett varv i gymet i morgon bitti, får se hur foten svarar på det. Jag kan inte annat än att ”gilla läget”. Något som jag faktiskt fixar relativt bra.